Flera tunga instanser om Kultursamverkansmodellen
I dagarna lyfte SVT Kulturnyheterna de närmre 200 remissvaren som kommit in om reformförslaget av Kultursamverkansmodellen. Flera tunga instanser varnar för negativa kosekvenser om reformförslagen blir verklighet. Bildkonst Sveriges remiss lyfts som en av dessa.
I remissvaret motsätter sig Bildkonst Sverige förslaget att löpande statsbidrag ska fördelas genom historiska nyckeltal, då detta riskerar att låsa in bildkonsten i en redan gravt snedfördelad struktur.
Endast 1,3% av medlen i kultursamverkansmodellen går till bild- och formområdet. Det motsvarar 1/50 av de medel som går till scenkonst (teater, dans, musik). Att bildkonsten utgör en marginell del beror på en historisk snedfördelning som reproduceras i modellen genom att nya medel inte tillförs samtidigt som huvuddelen av medlen är upplåsta i fasta strukturer med lite utrymme för förändring. Av de 1,3 procenten går dessutom bara cirka hälften till publik bildkonstverksamhet, resten går till främjande genom konstkonsulenter. Det är därför avgörande att nya medel tillförs till publik bildkonstverksamhet. Regionernas förvaltning bör ha en möjliggörande roll, det är arrangörerna som ska stå för innehållet.
Bildkonst Sverige har lagt fram ett förslag för noduppdrag för att stärka bildkonsten regionalt och skapa en modell för utveckling. Förslaget går att läsa här.
Det behövs åtgärder för att få in bildkonsten i modellen och ökade resurser för att kompensera de fria aktörer som växt fram i brist på infrastruktur. Men framför allt behövs dessa åtgärder för att fler ska få tillgång till bildkonst.
Utan en uppräkning av modellen innebär det i praktiken en rejäl nedskärning på regional kulturverksamhet och en ännu större marginalisering av bildkonsten. Ekonomisk styrning är politiskt styrning. Det är inte ett fritt varierat kulturliv om inte professionell bildkonst finansieras i modellen.